Vattnet och det levande
Vatten är en förutsättning för allt känt liv. Men vatten är mer än något som livet behöver. Det är det medium där livets processer äger rum. Vattnet är i ständig rörelse. Det rinner, virvlar, delar sig och förenas. Det tar upp och transporterar ämnen, förändrar sin omgivning och formas samtidigt av den. Ur rörelsen uppstår mönster och former – utan att någon behöver styra dem. Livet kan därför ses som ordning i ständig förändring.
Theodor Schwenk ägnade en stor del av sitt arbete åt just denna egenskap hos vatten. Han intresserade sig för hur rörelse kan skapa form och hur vatten genom sina strömningar kan organisera sig. Virveln är ett tydligt exempel: den har en form som består, men bara så länge vattnet är i rörelse. Det ger en bild av något grundläggande i det levande.
En levande cell är också en form som består genom ständig förändring. Vatten och ämnen strömmar genom cellen. Näring och syre förs in, ämnesomsättning sker och koldioxid och restprodukter förs ut. Cellen är avgränsad från sin omgivning, men kan inte existera utan det ständiga utbytet med den.
Livet kan därför ses som ordning i ständig förändring.
Detta är också en viktig utgångspunkt för att förstå självorganisation. Naturen kan skapa strukturer och samband genom samspelet mellan sina delar. Det behövs inte alltid en yttre kraft som bestämmer formen. Rörelsen, relationerna och förutsättningarna kan själva ge upphov till nya former.
Evolutionen är en del av denna ständigt pågående process. Livet förändras genom samspelet mellan organismer och deras omgivning. Nya former uppstår, prövas och förändras. Det levande är aldrig helt färdigt.
Vattnet binder samman dessa processer. Det finns i cellen, i växten, i jorden, i vattendraget och i atmosfären. Det rör sig mellan dem och förbinder det lilla med det stora – den levande cellen med landskapet och landskapet med det globala kretsloppet.
Att arbeta med naturen innebär därför inte alltid att skapa en färdig form. Det kan handla om att skapa förutsättningar för naturens egna processer.
Vi kan ge vattnet plats att infiltrera, fördröjas och renas. Vi kan skapa förutsättningar för växter, mikroorganismer och jord att utvecklas. Vi kan arbeta med landskapets egna rörelser i stället för att ständigt försöka ersätta dem med tekniska system.
Vi kan skapa förutsättningar – men naturen organiserar det levande.
Kanske är det en av de viktigaste lärdomarna från vattnet:
form uppstår ur rörelse, och liv uppstår och utvecklas i relation.
Utskrift