Vi lever i en värld av strömmande vatten, i haven, sjöar och floder, i gasform upp i atmosfären och tillbaka igen i form av snö och regn. Ständigt flödar det omkring oss och vår planet men också i allt levande genomströmmas av vatten; bakterierna, svamparna, växterna och djuren. Livet uppstod i havet (vattnet i livmodern är fortfarande salt) och behöver ständigt tillföras friskt vatten.
Människan består till ⅔ av vatten men inte som i en tillbringare, stillastående, utan som flera parallella vattendrag. Pulserande, virvlande flödande fram i blodomloppet, i hjärnan och nervbanornas impulser, i lymfsystemet, genom matsmältningsorganen, i lungorna, i lever och njurar. In genom munnen, ut genom huden, urinen och avföring. Vi är vandrande våtmarker.
Denna lilla filosofiska betraktelse om vatten som livets källa i allt ekologiskt och levande kan vara bra att tänka på när vi pratar om vatten och hur vi hanterar det. Idag ser man på vatten både som ett problem och som en resurs. Det här ska handla om hur de bägge delarna måste samverka.