Regnvatten är en resurs som kan samlas upp på flera olika sätt men förutsättningen är att man har någon typ av vattenmagasin, en vattentank eller vattentunna. Vattenmagasinet måste ha ett bräddavlopp, dvs en funktion som leder vattnet vidare när magasinet är fullt, annars rinner det över och riskerar att hamnar någonstans där man inte vill ha vatten.
Det första man ska tänka på är hur vattnet kommer in till magasinet, det finns flera tekniska lösningar, via stuprör, markrör, filter, mm. Det andra är att hålla vattnet syresatt och med hög kvalitet till nytta för den biologiska mångfalden.
Låt oss för resonemangets skull och oavsett mängd vatten säga att uppgiften är att hantera en "vattenkropp" i en modulär systemlösning som består av fyra olika delar; vattenmagasin, renande biobäddar, cirkulation, bevattningsfunktioner. Här tillkommer både kul och estetiska saker som vattenlek och fontäner med det är fyra grundfunktioner i systemet.
Tekniskt består systemet av standard tankar, mark- och dammdukar, rör, slangar, pumpar och lite tillförd elenergi. Hur sen systemet konstrueras är avgörande för funktionen och för att undvika misstag behöver man förstå lite hur strömmande vatten uppträder.
Det viktiga att det hålla vattnet i magasinet syresatt och friskt vilket man åstadkommer genom cirkulationen av hela vattenkroppen genom systemet. Syresättningen sker när vatten och lyft möts, som förbättras ju mer vattnet exponeras för den syresatta luften och gas-utbytet CO2-H2O sker. En stor fördel med ett cirkulerande system är att vattenytan för syresättningen inte behöver vara stor.
Cirkulation och syresättning är förutsättningen för att kunna lagra vatten. Utan tillförsel av syre dör de organiska ämnena, bryts ner och stannar i stillastående vatten, förruttnelse skapar lukter och andra problem.