Lekotop är ett svenskt begrepp för en trend som finns på andra håll i världen som handlar om att bygga kul lekplatser av naturmaterial. Men framförallt som ett pedagogiskt grepp och en ekologisk ambition.
Exempel
- Stockar och stenar som man kan hoppa och balansera på
- En skogsdunge där barn får bygga kojor.
- Ett område med sand, vatten och lösa grenar där barn kan skapa egna världar.
- En lekplats designad med varierande terräng, nivåskillnader och material för att stimulera olika sorters lek.
En lekotop har både sociala och ekologiska kvaliteter, tanken är att efterlikna en naturmiljö och variationen på både lekmöjligheter och på växtmiljöer skiljer givetvis från olika platser.
I Örebro skapades den första Lekotopen och som föregångare leder man i antal men det byggs också på flera andra platser. I konceptet ingår också att man utgår från en (någorlunda) bra naturplats och omformar den till en skogs-, bäck-, kulle- och stigliknade med trädstammar och halvstora naturstenar (runda) att hoppa och springa på.
Naturlekplatser har anlagts sedan mitten av 1900-talet, inte minst i våra grannländer Tyskland och Danmark. I Sverige har denna inriktning ännu sett få byggda anläggningar. Men fler är på gång, bl.a. i Stockholm och förhoppningen är att naturlekplatserna kan få ett uppsving och att fler vågar skapa naturbaserade leklandskap inspirerade av lekotoperna, där leksäkerheten bedöms utifrån ett helhetsperspektiv i förhållande till säkerhetsstandarden SS-EN 1176/77 enligt principerna för balanserad riskbedömning. Det sistnämnda är en viktig poäng.
Tankesmedjan Movium har publicerat en en jämförelsestudie mellan tre fiktiva lekplatsförslag beräknades kostnaderna för
anläggning och skötsel, lekvärden, ekosystemtjänster och klimatavtryck. Där är Lekotopen solklar vinnare (sen länk).