Vatten fanns på jorden innan livet uppstod och är en oskiljaktig del av biosfären, ned in i minsta detalj kan man säga. Allt blir lätt abstrakt men om det finns en känsla vi delar med allt annat levande, är det törst. Varje art i den myllrande biologiska mångfalden är beroende av friskt syresatt vatten, och i varje liten del i varje art strömmar det vatten.
Vattensymbiosen handlar om cellen, den mikroskopiskt lilla enhet som bygger upp levande organismer. Våra celler är av samma grundtyp av celler (eukaryoter) som svampar, växter och djur. Det gemensamma handlar om vatten som har två huvudfunktioner, hålla uppe cellen (som skelettet) och transport av syre och näring till och "slaggprodukter" från cellen.
Människan är en del av den biologiska mångfalden och våra cellerna byggs av i princip av samma grundämnen, och vi nyttjar samma näringsämnen som andra levande system.
Människan består till ⅔ av vatten men inte stillastående som i en karaff utan som pulserande vattenströmmar. Genom varje cell i kroppen, blodomloppet, synapserna i hjärnan och nervbanornas impulser, i lymfsystemet, genom matsmältningsorganen, i lungorna, lever och njurar. Vi dricker vatten genom munnen, avger vatten genom huden, urinen och avföring. Vi består av många små ständigt levande vattenflöden, vi är vandrande våtmarker.
Även om vatten är en oskiljaktig del av biosfären utgör det faktiskt bara en liten del av jordklotets volym. Och andelen sötvatten är ännu mindre, tänk på att du bär på något värdefullt.