Att konstruera hållbara gröna tak är lättare sagt än gjort. Det finns flera orsaker, erfarenheten i Sverige är relativt liten, i branschen finns en del hittepå som inte funkar, det saknas standard för kravställning men också för att man inte kan observera takytan eller växterna och ha möjlighet att sköta om odlingen. Vem tittar till taket?
Gröna tak är inget för privatvillan eller bostadshus med sadeltak, risken och kostnaden för bevattning talar emot. Det funkar på platta tak, bjälklag och andra hårdgjorda ytor (med avrinning) men det finns många möjligheter att göra fel. Upphöjda vegetationsytor är mer utsatta än motsvarande på marken, på ett tak är det blåsigare, torrare, mer sol och kraftiga regn. Små nära-marken-tak, över t.ex. cykelställ, kan det funka på om man kan bevattna taket med en slang när det behövs.
Om det i längden ska vara någon nytta för den biologiska mångfalden behöver man anlägga ett "biotoptak" som har större chans att överleva än andra varianter på marknaden. Tekniskt handlar det framförallt om förmågan att behålla vatten men med ett tjockare växtsubstrat skapas möjlighet att plantera större buskar och mindre träd och hålla mer mikrosystem levande.
Det är också avgörande att välja rätt substrat och växter som klarar utsatta lägen. På tak och andra upphöjda vegetationsytor måste bevattningen fungera och det är sällan kostnadseffektivt att pumpa vatten högt upp till ett tak.
Substratdjupet på ett högre beläget tak ska i genomsnitt för hela taket vara minst 120 mm. Det innebär att det kan variera som minst 100 mm till upp till 300 mm beroende på gestaltning. Systemlösning och läge avgör om det krävs ökat eller minskat behov av substrat. Hustak som ligger lågt beläget, dvs max 2 våningar kan klara sig med ett substratdjup på 5–6 cm om det finns tekniska vattenhållande lösningar. För att kunna tillgodoräkna sig en GYF-faktor krävs ett substratdjup om minimum 50 mm.
Grunda växtbäddar skapar en monokultur hos sedumarterna och få arter överlever efter några år. På vissa takytor kan istället skapas som viktiga boplatser för insekter och stötta den biologisk mångfald. För extensiva tak med stenig stäpp, äng eller andra taklandskap med en mångfald av växtarter, då skall delar av taket sektioneras med substratdjup om minst 150 mm.
Flera olika projekt, Grönatakhandboken, Soda (Rise), Blue Green City Lab (IVL) har tagit fram information om olika dagvattenlösningar (se bilagor och länkar).