Ängsmiljöer är konstruerade ytor där vegetationen av gräs och örter traditionellt skördas som vinterfoder till djur. Ängar blir då näringsfattiga och kan efter lång tid få en mycket rik flora och fauna, det är den naturtyp i Sverige med flest arter. Men gäller inte nya ängar.
Nya ängsmiljöer saknar det myllrande livet och startar på ruta ett, ofta helt i avsaknad av liv - vilket blir till över tiden. Det är oklart vad som idag kan klassificeras som ängsmiljöer, det finns otaliga varianter men i väntan på att livet ska komma till ängen handlar det främst om pollinerande växter.
Ängsblommor är torra växter som klarar torka bättre och för det behövs ett effektivt mikroliv. Biologin i en ängsjord hämmas av extra näring, om man bara låter bli att gödsla och låta ängen sköta sig själv ökar chansen att lyckas. I urbana miljöer finns sällan möjligheter att anlägga stora ängar men för att stödja pollinerande insekter handlar det om att skapa stråk av blommande ängsväxter i befintliga gräsytor.
Att tänka på
- Använd ekologiska fröer, tänk bort massproducerade fröer som är genetiskt samma lika.
- Köp barrotade växter, svårt att få tag på men annars kan man själv skaffa ekologiska fröer från det som växer naturligt (ej invasiva arter) i den geografiska omgivningen.
- Skapa variation i blomningen över hela säsongen, från vår till höst.
- Ta reda på vilka pollinatörer växterna är tänkta att vara ekosystemtjänst för.
- Använd helst biokolsubstrat med återvunnet krossat material som ballast (tegel, torrlera, betong, mm) som är det klimatsmarta jordalternativet. Men det går lika bra med biokol och vanliga krossprodukter som allt från träd och buskar till perenner växer mycket bra i biokolsubstrat, visar praktiken.
- Tänk på successionen, dvs den långsamma förändring som sker genom årstidsförändring samt djur och människor påverkan över tiden. Successionen går inte att stoppa, det naturbaserade sättet är helt enkelt att hänga på så naturligt som möjligt.
Skötsel
Man kan säga att motsatsen till en levande äng är den vanliga gödslade gräsmattan med bara en art som aldrig når blomning och skapar frön. Skötseln av en levande äng är grundläggande annorlunda mot skötseln av gräsmattor även om de ofta är grannar med varandra.
Skötseln av en äng är minimal i utförande men ändå mycket viktig, framförallt för att undvika misstag med gödsling av ängen. Stödbevattning kan behövas under den första säsongen men sen ska den klara sig själv.
Växtvalet ska alltid väljas utifrån långlivade och friska arter som gynnar pollinerare av olika slag och som ger mat över en lång säsong från tidig vår till höst/vinter. En mångsidig växtanvändning ska prioriteras som fokuserar på att understödja ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Växtvalet bör alltid ta hänsyn till växtplatsen och ståndorten.