Ängsmiljöer är konstruerade ytor där vegetationen av gräs och örter traditionellt skördas som vinterfoder till djur. Ängar är oftast näringsfattiga och kan efter lång tid få en mycket rik flora och fauna och är den naturtyp i Sverige där det går att hitta flest arter. Man kan säga att motsatsen till en levande äng är den vanliga gödslade gräsmattan med bara en art som aldrig når blomning och skapar frön.
Den rika biologin och mikroämnen som finns i marken hämmas av extra näring men om man bara låter bli att gödsla och låta ängen sköta sig själv ökar chansen att lyckas. I urbana miljöer finns sällan möjligheter att anlägga stora ängar men för att stödja pollinerande insekter handlar det om att skapa stråk av blommande ängsväxter i befintliga gräsytor.
Växtvalet ska alltid väljas utifrån långlivade och friska arter som gynnar pollinerare av olika slag och som ger mat över en lång säsong från tidig vår till höst/vinter. En mångsidig växtanvändning ska prioriteras som fokuserar på att understödja ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Växtvalet bör alltid ta hänsyn till växtplatsen och ståndorten.