Det finns 3 utgångspunkter: 1) FNs rapporter om klimat biologisk mångfald, 2) EUs lagstiftning och regelverk och 3) Svensk lagstiftning, regelverk och arbete med miljöfrågorna. Om FNs klimatrapport finns information att söka på internet, även EU har massor av information. Här koncentrerar vi oss på det som gäller i Sverige.
FN-bilden
Sveriges Riksdag styr Sverige men det är regenterna som tar ut riktningen och den falang som för tillfället har majoritet sätter inriktningen och arbetet under fyra år. På översta hyllan finns landets lagstiftning med regelverk och måldokument som fördelar sig ner genom samhället på flera sätt, dels direkt via länsstyrelser och regioner och dels autonomt och självstyrande kommuner.
Sverige-bilden
För större områden och anläggningar ligger ansvaret på regional nivå tillsammans med länsstyrelserna. För urbana områden är det alltid kommunen som har det övergripande ansvaret. Det delas traditionellt upp i Allmän platsmark där förvaltningsansvaret ligger på kommunen och Kvartersmark där ansvaret ligger på de enskilda fastighetsägarna.
Kommun-bild
Kommunerna har ofta egna VA-bolag med huvudansvar för hanteringen av dricks- och avloppsvatten. Dagvatten kommer med som en bonus som har funkat fram till nu men det är inte bara bristande underhåll av dagvattensystemen, de är också inte dimensionerade för klimatförändringarna.
Kommunen arbetar med översiktsplaner och detaljplaner som också är ganska översiktliga, därefter tillkommer riktningar och utförandeprojekt. Beroende på kommunens storlek sker detta i större eller mindre omfattning men processen med stadsutveckling är likartat överallt. I större kommuner är det vanligt att nybyggnadsprocesser tar 5-10 år där massor av tid sen slösas på olika målkonflikter. Det stora problemet med politisk styrning är att vatten inte vill hålla sig inom de organisationsscheman som samhället är organiserat. Ytligt vatten rinner som det vill och tillbaka till lagstiftningen, det finns alltför många lagar och intressen som bromsar.